Söndagar har alltid varit det tråkigaste som finns, vad som än händer. Idag har i. nte varit bättre, mensvärk och ingenting att göra + att jag inte orkat göra något för jag haft så jäkla ont i magen. En bra grej med det iallfall är väl att jag får testa iWoman på fånen :S mmmmh, jätte roligt!
Jag vet inte vad som har tagit åt mig nu förtiden. Dom flesta klagar på mig, säger att jag blivit så annorlunda och klagar på allt hela tiden. Jag vet inte om det stämmer, jag har ingen aning. Det känns bara som om jag inte vet någonting längre, inget som man riktigt kan lita på eller vara säker på. Det är därför jag går så långsamt och är så rädd, eller rädd och rädd, undviker mera situationer för att stöta på så få hinder som möjligt. Jag har faktiskt aldrig varit såhär rädd, någonsin. Jag mår så dåligt av tanken att bli riktigt ledsen igen, så jag undviker.
Jag har fått för mig så mycket, hur ska jag bli av med det? Vad ska jag göra för att inte behöva gå och tänka på dåliga saker som inte har hänt?
Jag vill kunna vara glad med alla dom jag älskar mest, och jag vill kunna lära känna nya människor. Men hur ska det gå till om jag inte kan lita på något?
Varför känner jag mig så bortglömd?
måndag 12 maj 2008
söndag 11 maj 2008
Maj Månad
Maj är en förjävlig månad, iallfall för mig. Dom senaste åren har Maj varit en bergochdalbana i mitt liv.
För precis ett år sedan åkte jag på en klassresa jag aldrig kommer glömma, den var helt otrolig. Det var en vecka i Maj som var en av dom bästa veckorna någonsin i mitt liv. Veckorna efter resan var däremot tvärtemot, dom var dom värsta i mitt liv, aldrig upplevt någon liknande smärta.
Nu, 1 år senare känns det som om ena dagen lever jag i himmlen, andra dagen i helvetet. Jag bara undrar när dagarna ska jämna ut sig och jag kan sluta fundera över hur dom närmaste dagarna kommer bli.
Iallfall så har Maj 2008, hitills, varit en av dom varmaste och skönaste, men inte smärtfria direkt.
Jag hoppas allt ska bli bra, för jag gillar verkligen livet när allt går bra :)
För precis ett år sedan åkte jag på en klassresa jag aldrig kommer glömma, den var helt otrolig. Det var en vecka i Maj som var en av dom bästa veckorna någonsin i mitt liv. Veckorna efter resan var däremot tvärtemot, dom var dom värsta i mitt liv, aldrig upplevt någon liknande smärta.
Nu, 1 år senare känns det som om ena dagen lever jag i himmlen, andra dagen i helvetet. Jag bara undrar när dagarna ska jämna ut sig och jag kan sluta fundera över hur dom närmaste dagarna kommer bli.
Iallfall så har Maj 2008, hitills, varit en av dom varmaste och skönaste, men inte smärtfria direkt.
Jag hoppas allt ska bli bra, för jag gillar verkligen livet när allt går bra :)
tisdag 6 maj 2008
Igår var jag och kollade mitt knä en gång för alla. Jag fattade inte riktigt vad hon babblade om men träning är vad som gäller iallafall. Men det jag inte fick svar på är varför jag har så jäva ont fortfarande.
Efter undersökningen åkte jag och mamma till kupolen. Inhandlade 3 par skor och T-shirt.
När vi kom hem åt vi skit god sallad och åkte ut och cyklade i 2 timmar.
Idag var det tänkt att jag skulle upp och glassa hos mormor och morfar i deras pool men vädret är inte på det bästa humör idag =/
Efter undersökningen åkte jag och mamma till kupolen. Inhandlade 3 par skor och T-shirt.
När vi kom hem åt vi skit god sallad och åkte ut och cyklade i 2 timmar.
Idag var det tänkt att jag skulle upp och glassa hos mormor och morfar i deras pool men vädret är inte på det bästa humör idag =/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)