Början av en skit dag...
Mensvärk is the shit. Det sätter verkilgen käppar i hjulet för allt. Fan vad jag hatar att vara kvinna ibland. En veckas längtan efter att få komma bort från gruvhålet gick åt pipan. Och till råga på allt så startar inte min moped nu när jag ska till skolan.
Det värsta är att jag inte har min pojkvän här när jag behöver honom som mest, i jobbiga tider, men vem står ut med mig med ett sånt här humör just nu? Inte jag iallafall och därför vill jag bara försvinna från jordens atmosfär just nu.
Nu efter jul skulle allt ha blivit mycket bättre, men såklart blir det aldrig som man tänkt. Allt börjar med en riktig influensa, knäskada och allt det har påvärkat skolan in i minsta detalj. Och nu kommer våren och gräset början växa, och då kommer vi väl säkert inse att min medicin jag har fått är försvag för att hålla mig borta från snuva och allt skit gräset för med sig.
Det känns som om jag vet min framtid redan nu, jag vet hur dethär kommer sluta, så varför fortätta leva dethär livet om man redan vet lixom?
Jag sitter hemma och inte vet ett skit, jag vet inte hur jag ska aggera, reagera eller vem jag ska prata med, för tydligen allt jag har gjort och gör är fel. Jag vet inte hur jag ska kuna komma på positiva tankar eller göra något roligt.
Det värsta är att nu kommer helgen som igentligen skulle vara fullspäckad med kompisar, skitsnack och ha kul, men nu istället blir det 2 tommar dagar, fullt av ingening och det är ju så lockande...
Jag vill inte sätt press på någon annan person mera genomatt komma med förslag; ska vi hitta på något? men vi kan väl göra det, vi kan väl göra så?
Nu får allt komma till mig istället, så får vi se om jag är behövd eller inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar